Är det någon mer än jag som minns att det var lite speciellt när man som barn fick "lördagsgodis"? Jag minns att jag ibland försökte tjata på min mamma att köpa godis, men hon sa att jag fick ha tålamod och vänta till lördagen. Visst var det den väntan som gjorde att vi sedan uppskattade att få godis.
Jag skulle koka sylt efter att ha varit ute i skogen och plockat blåbär (ett jättebra tips att ta vara på sommarens godheter) och skulle köpa socker. Jag stod och jämförde priser, och suckade över att det alternativ som går i linje med det här projektet (Fairtrademärkt och ekologiskt) kostade så mycket mer än "vanligt" socker. Jag funderade ett tag på att fuska, och bara ta det ekologiska sockret (ingen rättvisa åt sockerodlarna), men jag bestämde mig för att hålla mig till projektet. :)
När jag kom hem, funderade jag över att jag måste hitta ett alternativ till socker, som fortfarande är naturligt, ekologiskt och rättvist, men som är billigare. Hm...
Fy, vad bortskämd jag är egentligen! Sitter och gnäller över att rättvisemärkt socker är märkbart dyrare än inte rättvisemärkt, som uppför mig som att det var någon självklar rättighet att alltid ha 2 kg socker i skafferiet, medan det finns människor i en annan del av världen som inte har mat för dagen, rent vatten... Det var just väldigt "rättvist"! Det spelar ingen roll, om jag är en "fattig student" (ingen benämning jag vanligtvis sätter på mig själv): Om jag ställer mig bredvid sockerodlaren som vill ha sin skäliga lön, och det som behöver hända i deras samhälle, så är jag mycket mer rik på pengar, och jag är den med någon makt att förändra. Tänk om jag skulle bli tvungen att säga till dem: "Nej, tyvärr, jag köpte inte Fairtrade för att jag brukar ibland använda hyfsat mycket socker, om jag har tråkigt ibland och vill baka en kaka... Det blir för dyrt." Inte helt rättvist.
Så jag säger till mig själv, att socker hädanefter är en vara som räknas till "lyx". Tidsfördrivsbakning (om det ens är helt möjligt med alla projekt jag har på gång i höst) är inte längre fråga om. Till jul blir det bara pepparkakor.
Egentligen, när är det inte lyx att baka, säg, en sockerkaka och bara äta upp den. När jag var liten var kakor och godis sådant som det fanns en begränsning på hur mycket man fick och när man fick det. När lördagsgodiset var slut, fick jag vänta till nästa lördag (eller stjäla lillebrorsans). Idag kan jag gå till närmsta affär, och köpa en kexchoklad för 5:90 när jag känner för det. Så tokigt, att det som en gång räknades till "lyx", idag är så mycket vardag att vi har glömt bort det. Det som är självklar vardag här, (rent kranvatten för att nämna något) ser någon annan i ett fattigare samhälle verkligen som LYX.
Rättvist?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar