Mjölk-produkter.

När jag var mindre kunde vi tjafsa, precis som man tjafsar om andra märken, om vilket mejeri som var bäst. Oftast var det vanan som avgjorde. Var den man tjafsade med från Umeå eller något, så kanske det var Norrmejerier som gällde, medan vi "Östersundare" hävdade att Milko var bäst.
Det finns en poäng, nämligen att ju närmre dig bonden bor, och mejeriet ligger, desto kortare sträcka åker mjölken för att hamna i ditt kylskåp. Detta innebär mindre utsläpp från de fordon som fraktar runt mjölken. Därför borde alla ha en egen ko...! ;) Eller, det var inte riktigt vad jag tänkte...

Jag bryter mitt vaneval när det gäller mjölkprodukter, eftersom jag när jag gjorde en liten sökning för att skaffa en uppfattning upptäckte att Norrmejerier har många lokala mjölkbönder här i Övik. Jag kan alltså få närproducerad, ekologisk mjölk av att byta mejeri - toppen! Prisskillnad? Ingen märkbar, jag tror till och med att Norrmejeriers ekologiska är några öre billigare än Milkos.

Det beror på var man bor, vilket mejeri som är "bäst". Den mjölk (eller filmjölk, grädde, ost...) som rest kortast är ofta det bästa miljöalternativet. Krav-märkningen säger att kossan dessutom hade det bra... :)

Fråga mig!

Först vill jag säga till alla som försökt följa mitt projekt, stort tack för ert tålamod! Jag insåg just att det snart gått en månad av mitt försök, vilket är ett bra tillfälle att ge sig på att skriva en första utvärdering!
Det första jag kommer att tänka på är att jag har gått runt och tänkt på betydligt mer under denna månad än vad jag har tagit mig tid att skriva om, och det är kanske lite tråkigt.
Men hur har projektet gått?

Jag tänkte att ni, som läser/har läst och tänkt ska få ställa frågorna! För mina tankar är inte så intressanta, när de är fastkörda på hur mitt liv ser ut, hur jag tänker, mitt perspektiv hela tiden.
Så om jag utvärderar mitt experiment, med era frågor - det borde bli rättvist? :)

Ställ era frågor! Vad vill ni ha svar på när jag berättar hur det har gått?

Hållbarhet

I somras, när jag skulle servera mina patienter eftermiddagsfika, blev jag plötsligt misstänksam mot vetebrödet jag skar upp. Jag kunde inte identifiera varifrån min misstänksamhet kom ifrån, för vetebrödet såg okej ut. För att försäkra mig om att jag inte gav mina patienter något som det var något konstigt med tog jag vetebrödets påse och läste bäst före- datumet:

2011-02-17

Jag blinkade, ruskade på huvudet, och läste igen: Jag måste väl ändå ha läst fel?! Men inte, fikat jag tänkte servera beräknades hålla i sådär 7 månader. Ska jag kasta den? frågade mitt hälsoreflekterande jag. Det kan ju knappast vara nyttigt att äta något som innehåller så sjukt mycket konserveringsmedel för att kunna hålla så länge!
Men! protesterade mitt kostnadsmedvetande, det vore att kasta pengar, pengar som kan läggas på att göra något bra för patienterna på avdelningen. Medan jag står där, medveten om att min patient väntar på fikat, har sjuksköterskestudenten i mig (som vägrat ta sommarlov) bestämt att det är ett perfekt tillfälle att reflektera över omvårdnadsetik: Är det verkligen rätt att ge mina patienter till fika något jag själv inte tycker är hälsosamt att äta? Denna eländiga etik! Ska jag vara trogen det jag anser är bäst för mina omvårdnadstagare, eller min arbetsgivare, vars ekonomi faktiskt blir lidande om jag skulle slänga vetebrödet i soporna? För att inte tala om miljön, och orättvisan i världen, att jag kan slänga bröd i soporna för att utgångsdatumet är för långt fram i tiden?

Nästa dag hittade jag en limpa, som var på samma sätt, utgångsdatum: 2011-03-12, och den gången var jag inte ensam i avdelningsköket. Jag gick fram till en av ordinariepersonalen, och försökte ge henne min tanke. Kanske glömde hon den lika fort som jag visat henne, kanske håller hon kvar i den. "Här", sa jag och gav henne limpan, "har du sett utgångsdatumet...?"

Jag har medvetet utelämnat hur jag löste situationen med vetebrödet, och hur min arbetskollega reagerade på utgångsdatumet, för att jag tycker ni kan få tänka och reagera själv. Vad du än jobbar med, vad du gör, hur tänker du om tillsatser: konserveringsmedel, smakförstärkare, färg- och konsistensmedel...? Är det någon skillnad på de tankarna om du ska applicera dem på någon annan du bryr dig om (patienter, barn, äldre, släktingar...)? Och, i så fall varför?

Överslagsräkning.

Jag uppdaterar inte mycket just nu. Min hjärna är en aning ockuperade av mina studier, och annat som händer i mitt liv. Det betyder inte att projektet ligger på is. Det mesta i min kyl och frys är faktiskt miljövänligt nu, och än så länge (fast det är så tidigt på månaden) ligger jag bra till i hur jag beräknade min budget.

Jag var och handlade i helgen, och försökte koll på vad allt kostade fram till jag stod i kassan. Så jag avrundade priset på allt jag lade i korgen uppåt. Det blev en glad "överraskning" när jag skulle betala att jag beräknat att det jag skulle handla kostade 220 kr mer än vad det egentligen gjorde... Mer sånt, och det här går kanske lättare än jag trodde...