Klagovisa över bortkastad mat.

"Jag tycker inte om att slänga mat", säger jag till min medarbetare, och vet inte i den stunden HUR mycket jag ogillar att slänga bort mat.
"Blunda", säger min medarbetare, och jag undrar tyst varför vad för skillnad det gör att blunda.Som att det nånsin har löst något?
Att slänga bort helt okej mat, för att den av någon anledning blivit osäljbar, blev snabbt vardag, precis som mina tankar över att jag inte tycker om det. Det är inte rättvist!

Mina tankar snurrar i virrvarr kring hur allting hänger ihop: Vårat bortskämda "behov" av att allt alltid finns i affären, och i så många variationer och mängder att allt inte kommer säljas. Det är väl viktigt med många valmöjligheter... En skylt berättar om ett extrapris på nu minnsjagintevaddetvar, och jag fortsätter tänka. Väl hemma i någons skafferi - hur mycket blir uppätet då? Det är bra mycket som slängs då också. Två kunder går precis förbi mig, där jag står och funderar och som bekräftelse på mina tankar säger den ena till den andra: "Man köper så mycket på extrapris, men det blir ju mest att man inte hinner äta upp det och det blir dåligt och man slänger det..."
Jag tänker på svältande människor, undrar hur etiskt det egentligen är: En affär skyltar något som jättebilligt, någon som köper för att det är billigt, och så ligger det ändå i någons kylskåp och blir dåligt och måste slängas - samtidigt som någon någon annanstans svälter ihjäl. Kanske jag låter jag nu som den vuxna rösten när man var barn och inte ville/orkade äta upp allt på tallriken: "Tänk på de svältande barnen i Afrika!", men nånstans så känns det nästan mer ok att lämna lite mat på middagstallriken som man inte orkade äta upp än att slänga mat som man köpt för mycket av.
"Jag gillar inte att slänga mat", fortsätter jag att berätta. Så länge jag tänker på att försöka leva rättvisare, och sparsammare med jordens resurser, tycker jag inte om att slänga mat.

För att göra detta till någonting annat än bara ett gnäll över har jag funderat över hur jag kan undvika att min butiken jag handlar i, och jag själv slänger mat. Jag har inte kommit på särskillt mycket, och det mesta känns mest självklart...

• Att köpa varor varor med ett nära bäst före datum på nedsatt pris (studentgillande på den).
• Att i förväg planera middagar, innan jag/du går till affären. Då vet jag/du vad som behövs, och kommer att användas, och risken är mindre att jag/du måste slänga något för att det inte blev använt.
• Kanske det ibland är bättre att rucka lite på någon av sina principer. Till exempel, jag försöker i största möjligaste mån köpa ekologiska varor. När jag skulle köpa lök, hittade jag bara ekologisk lök i ett nät, med en redan bestämd mängd. Det är mer lök i de näten än jag vet att jag kommer använda. Eftersom jag bara skulle ha 2-3 stycken tänkte jag "nog är det väl bättre om jag köper vanlig lök på lösvikt, som jag faktiskt använder än att jag köper ekologisk för-packad lök som jag sedan kommer slänga större delen av...Det är ju inte så miljövänligt i längden..."

Vad tänker ni?

Värden som krockar...

Jag har börjat tillbringa mina veckodagar i en livsmedelsbutik, och helt plötsligt blev jag så mycket mera medveten om hur mycket mat vi slänger och det blir lite jobbigt att gå runt och grunna över det, och vidare till hur det påverkar resten av världen. För det är bra mycket som krockar ändå...
Inte bara miljömedvetandet och plånboken. Kankse det ändå är bättre att äta en oetisk billig, "inte enligt det här projektets värderingar"-kassler än att den ska behöva kastas bort? Och så vidare...
Jag önskar jag hade mer möjlighet att skriva på den här bloggen, för funderingarna är många, men i nuläget är jag datorlös...

Utvärderingen, typ ett år försent...

Eftersom jag tänkte komma igång med det här lilla experimentet igen, kan jag ju lika gärna berätta hur det gick förra gången:

Jag lyckades hålla den budget jag hade satt (jag nämner den i ett tidigare inlägg), och hade faktiskt 200 kr över av den när nästa månad kom. Det gick bra att handla, det tog ofta lite längre tid i affären - även om jag annars också brukar ta tid på mig. Något som jag kanske glömt räkna med är att de flesta studenter faktiskt festar ibland. Det finns ekologisk cider och ekologisk öl, men hade jag varit ut någon kväll och köpt någon dricka, ekologisk eller inte, så hade allt sett annorlunda ut. Jag går inte ofta på bio heller, eller shoppar mycket kläder  - så många "normala" intressen som jag inte har, har jag ju sparat några kronor på. Det är lite en prioriteringsfråga.

Konsumtion, vår överdrivna konsumtion, är ju en miljöfråga också. Eftersom jag inte har köpt någonting mer än det jag har behövt, har jag kanske sparat några kronor på det också. Så det har projektet har gått jämnt upp (när jag har följt det, men livet började strula lite mitt i så jag avbröt det) ekonomiskt.
Jag bad er läsare (om jag har några?) att ställa frågor, men jag har bara fått en fråga, som jag har tänkt ägna ett eget inlägg åt. Ni kan fortfarande, och gör det gärna!, komma med frågor eller tips.

Om jag får dina kläder, så får du mina...?

Tänkte jag skulle försöka sparka liv i den här bloggen igen, med att berätta om något jag var med på i våras. Naturskyddsföreningen i min stad hade ordnat en klädbytardag, och eftersom jag kände mig rätt less på min garderob, rev jag ut allt i den och sorterade i två högar: "Skulle kunna tänka mig att byta" och en "Vill absolut ha kvar", sen stuvade jag ner byteshögen i min träningsväska och gick för att se vad som fanns. När jag hem igen var jag förundrad: Jag hade en helt ny garderob (eller ja innehållet), och det hade inte kostat mig ett öre! Och så enkelt!

Och inte heller behöver man vänta på att någon ska anordna en klädbytardag i  sin byggd, man kan enkelt ordna en själv: Bjud hem dina vänner, och dina vänners vänner (?), be dem ta med sig de kläder de vill byta bort och sen... ha kul! :)